2
I likhet med de stora läns-innehafvarne, tillvällade sig äfven hvarje lägre kronvasall all den oafhängighet, som hans aflägsenhet från högsta makten, vidden af hans län eller fastheten af hans slott, satte honom i stånd att bibehålla, och dessa småtyranner, som ej längre voro åtkomliga af lagens arm, begingo ostraffadt det godtyckligaste förtryck och de rysligaste grymheter. Ensamt i Auvergne räknade man öfver trehundra sådana oberoende adelsmän, för hvilka våldtägt, mord och rån hörde till de alldagligaste handlingar.
Utom dessa olyckor, ökades äfven det mellan partierna splittrade landets elände af ett annat plågoris, en frukt af de långvariga krigen mellan Frankrike och England. Af dräggen från alla andra länder hade i Frankrike bildat sig talrika soldathopar, samlade i band, under befälhafvare, hvilka de sjelfva valt bland de tappraste och lyckligaste äfventyrare. Dessa legoknektar sålde sin tjenst åt den mestbjudande, och då sådana tillbud saknades, förde de krig för egen räkning, intogo slott och fästen, hvilka de sedan begagnade såsom tillflyktsorter, gjorde fångar, för hvilka de fordrade lösen, beskattade byarne och den omgifvande trakten, samt förväfvade sig genom alla slags röfverier de passande tillnamnen Tondeurs och Ecorcheurs[1].
Midt under allt det elände och de ohyggligheter, som voro en följd af ett så bedröfligt samhällstillstånd, utmärkte ett hejdlöst och öfverdädigt slöseri så väl den högre adelns som furstarnes hofhållningar, medan deras underordnade åter i sin ordning bortkastade sina af folkets svett utpressade skatter på utbredandet af en rå prakt. Umgänget mellan könen utmärktes af en ton af ridderligt galanteri, som likväl ofta fläckades af tygellösa utsväfningar, och ehuru man ännu talade de vandrande riddarnes språk och iakttog deras plägseder, så hade likväl riddarväsendets rena anda af ädel kärlek och högsinnad tapperhet längesedan upphört att mildra och försona dess öfverdrifter. De lansbrytningar och torneringar, de förlustelser och fester, som anstäldes vid hvarje litet hof, lockade hvarje vandrande äfventyrare till Frankrike, och sällan saknade han vid sin ditkomst tillfälle att ådagalägga det blinda mod
- ↑ På svenska rackare och flåbusar.
