410
gått, kommer här en annan tok för att föra er till Ludvigs af Frankrike rum.»
»Och är du budbäraren?» sade Martins, kastande på honom en genomträngande blick och genast upptäckande, att han hade en hofnarr för sig, ehuru, såsom vi redan förut antydt, dennes yttre ingalunda, såsom eljest plägar vara vara fallet, så tydligt angaf honom såsom en sådan.
»Ja, med ers lärdoms tillåtelse», svarade Le Glorieux; »när makten sänder Dårskapen för att anhålla om Visdomens närvaro, så kan man deraf med säkerhet sluta till, på hvad fot patienten haltar.»
»Men om jag skulle vägra att komma, då jag tillkallas så sent och af en sådan budbärare?» sade Galeotti.
»I detta fall skola vi se er beqvämlighet till godo och bära er», sade Le Glorieux. »Jag har här utanför dörren ett halft tjog handfasta burgundare, hvarmed Crèvecœur till den ändan försett mig. Ty ni skall veta, att min vän Carl af Burgund och jag ännu ej fråntagit vår frände Ludvig den krona, han varit nog stor åsna att lemna i vårt våld, utan endast filat och kringskurit den en smula; så att den, ehuru vi bragt den till tjockleken af ett löfblad, ännu är af rena guldet. Kort och godt, han är ännu herre öfver sitt folk, er inberäknad, och allrakristligaste konung öfver den gamla matsalen på slottet i Peronne, der ni, såsom hans underdånige undersåte, genast är skyldig att infinna er.»
»Jag står till er tjenst, herre», sade Galeotti, följande med Le Glorieux, då han förmodligen insåg, att han ej kunde slippa för bättre köp.
»Det gör ni rätt i», sade narren under vägen till slottet; »ty vi behandla vår frände, som man behandlar ett gammalt uthungradt lejon i bur, och kasta då och då åt honom en kalf att mumsa på, för att hålla hans gamla käkar i öfning.»
»Menar ni, att kungen har något ondt i sinnet emot mig?» sade Martius.
»Hå, det bör ni kunna veta bättre än jag», svarade narren; »ty ehuru aftonen är mulen, är jag säker på, ni kan se stjernorna igenom dimman. Jag vet ingenting om saken, sannerligen jag det gör; men mor min plägade alltid säga, att jag skulle akta mig att gå för nära
