sedan Capetingernas ätt, hemfallen åt glömskan, förmultnat i St. Denis’ grafhvalf.»
»Tala på», sade Ludvig; »din oförskämdhet kan ej ändra mitt beslut eller mina åsigter. Men som detta kanske är den sista dom, jag kommer att fälla såsom konung, så vill jag ej döma dig ohörd. Tala derför — ehuru det bästa du kunde göra, vore att tala sanningen. Tillstå, att jag är den bedragne, du bedragaren, att din föregifna vetenskap är en dröm och att de planeter, som stråla ofvanom oss, hafva lika litet inflytande på vårt öde, som deras i floden återspeglade strålar förmå ändra dess lopp.»
»Hvad vet du om de hemliga krafter, som utstråla från dessa saliga ljus?» sade astrologen djerft. »Huru kan du tala om deras vanmakt att inverka på vattnen, då du likväl vet, att äfven det svagaste, månen — svagast derför, att han är närmast denna vår usla jord — beherskar, ej sådana ömkliga bäckar som denna Somme, utan sjelfva oceanens väldiga böljor, hvilka höja och sänka sig, allt efter som hans skifva växer och aftager, och lyda hans inflytande, såsom slafven lyder en sultans minsta vink? Och du, Ludvig af Valois, svara i din ordning på min liknelse. Tillstå, att du liknar en fåvitsk resande, som vredgas, för det styrmannen ej kan föra skeppet i hamn utan att emellanåt erfara vindars och strömmars fiendtliga krafter. Jag kunde visserligen utpeka för dig den sannolika utgången af ditt företag såsom lyckosam, men det stod endast i himlens makt att föra dig till målet; och om vägen var ojemn och farlig, stod det i min förmåga att göra den jemn och trygg? Hvart har då din gårdags-vishet tagit vägen, som så sant lärde dig urskilja, att ödets vägar ofta leda till vår fördel, ehuru i strid med våra önskningar?»
»Detta erinrar mig om en öppendaglig lögn», sade konungen hastigt. »Du förutsade; att den der skotten skulle utföra sitt uppdrag på ett för min fördel och ära lyckosamt sätt, och du vet, att det slagit så ut, att ingenting kunnat tillfoga mig en kännbarare skada än just det intryck, som utgången af denna affär sannolikt kommer att göra på den galna burgundiska tjurens upphetsade hjerna. Detta är en tydlig lögn — der kan du inte
