424
genom Frankrikes och Burgunds förenade krafter. Slutligen förklarade han, att hans mening ej vore att påyrka Ludvigs ovilkorliga frigifvande, utan att hertigen blott skulle begagna konungens nuvarande belägenhet för att afsluta ett rättvist och ärofullt fördrag mellan de båda länderna, med sådana garantier å Ludvigs sida, som skulle göra det svårt för honom att framdeles bryta sitt löfte, eller framdeles störa Burgunds inre lugn. D'Hymbercourt, Crèvecœur, med flere uttryckte sitt ogillande öfver de af Campo-Basso föreslagna våldsåtgärderna jemte sin åsigt, att varaktigare och ärofullare fördelar kunde för Burgund erhållas medelst ett fördrag, än genom en handling, som skulle brännmärka det med smäleken att hafva brutit tro och lofven.
Hertigen åhörde dessa skäl med sänkta blickar och så rynkad panna, att hans buskiga ögonbryn tycktes alldeles hopvuxna; men då Crèvecœur tillade, att han ej trodde, att Ludvig afvetat eller medverkat till den skändliga våldsbragd, som blifvit begången på Schonwaldt, upplyfte Carl sitt hufvud och utropade, i det han slungade en förgrymmad blick på sin rådgifvare: »har äfven ni, Crèvecœur, hört klangen af franskt guld? Mig tyckes det ljuder lika lustigt i mitt råd, som någonsin klockorna i St. Denis. Fins det någon, som vågar påstå, att Ludvig ej är upphofvet till dessa oroligheter i Flandern?
»Nådig herre», sade Crèvecœur, »min hand har alltid varit mera van att handtera stål än guld, och jag så långt ifrån att tro, att Ludvig är fri från beskyllningen att hafva förorsakat oroligheterna i Flandern, att det ej är länge sedan jag inför hela hans hof förebrådde honom denna trolöshet och i ert namn tillkastade honom utmaningshandsken. Men fastän hans intriger otvifvelaktigt hafva varit den ursprungliga orsaken till dessa skakningar, så vill jag likväl ej tro, att han anbefalt erkebiskopens mord, då jag hört, att en af hans utskickade offentligen protesterat deremot, och jag skulle kunna framvisa denne man, om det skulle vara eders nåds önskan se honom.»
»Det är vår önskan», sade hertigen; »St. George! Kan ni betvifla, att vi önska handla rättvist? Äfven i vår vredes häftigaste uppblossande äro vi kända för att
