428
»Att missbruka det! Nej! Men väl att bruka det», svarade häfdatecknaren.
»Huru och till hvad grad?» sade Ludvig. »Jag är ej nog stor åsna, att vänta att slippa undan utan lösen; men låt den vara förnuftig. Förnuftet är jag alltid färdig att lyssna till, lika väl i Peronne, som i Paris och Plessis.»
»Men med ers majestäts tillåtelse, så plägade förnuftet i Paris och Plessis alltid tala med så låg och mild ton, att det ej alltid kunde vinna gehör hos ers majestät; då deremot i Peronne, der det lånar nödvändighetens språkrör, dess stämma blifver myndig och befallande.»
»Ni talar i bilder», sade Ludvig, ur stånd att återhålla ett litet utbrott af misslynthet. »Jag är en rättfram man, herr des Comines, och ber er derför låta era liknelser fara och gå rakt på saken. Hvad väntar er hertig sig af mig?»
»Jag är ej öfverbringare af några förslag, sire», svarade des Comines, »och hertigen sjelf skall förklara er sin vilja; men jag anar några, på hvilka det vore så godt att ers majestät hölle sig beredd, såsom till exempel det slutliga afträdandet af de här städerna vid Somme.»
»Det väntade jag mig.»
»Att ni skall förneka lütticharne och Wilhelm de la Marck.»
»Lika gerna som jag förnekar helvetet och satan.»
»Vidare kommer medelst gisslan, fästningars besättande eller på annat sätt, full säkerhet att affordras på, att Frankrike i framtiden afhåller sig från att stifta uppror bland flandrarne.»
»Det är någonting nytt», svarade konungen, »att en vasall fordrar underpanter af sin suverän; men får gå för det också.»
»En tillbörlig och oberoende förläning för er höge broder, min herres vän och bundsförvandt — Normandie eller Champagne. Hertigen älskar er faders hus, sire.»
»Ja, så mycket, att, Mort-dieu, han är färdig att göra dem alla till kungar! — Är inte ert förråd af vinkar snart tömdt?»
»Ej alldeles. Säkert kommer man att fordra, att ers majestät ej vidare skall oroa hertigen af Bretagne, såsom
