436
förbi med hvarje utsigt till en förlikning, om ers majestät ej afsäger sig Wilhelm de la Marck och lütticharne.»
»Jag har ju redan sagt, att jag ger dem på båten, och det hafva de uslingarne väl förtjent, som började sitt uppror i ett ögonblick, då det kunde hafva kostat mig lifvet.»
»Den som lägger eld vid ett krut-magasin, måste hvarje ögonblick vänta att det skall flyga i luften; men hertigen väntar mer af ers majestät, än blott och bart ett uppgifvande af deras sak; han kommer äfven att fordra, att ers majestät skall hjelpa honom dämpa upproret och genom er kungliga närvaro bevittna den bestraffning han tillärnar rebellerna.»
»Det lär väl svårligen låta förena sig med vår ära, Comines», sade konungen.
»Att vägra det, lär svårligen låta förena sig med ers majestäts säkerhet», genmälde Comines. »Carl har beslutat visa flandrarne, att hvarken hopp eller löfte om hjelp från Frankrike vid deras uppror kan skydda dem för Burgunds vrede.»
»Låt oss tala öppet, herr Philip. Skulle ej dessa lüttichska skälmar kunna hålla stånd mot hertig Carl, om vi kunde draga ut på tiden med saken? De kanaljerna äro talrika och styfsinta. — Skulle de ej kunna försvara sin stad mot honom?»
»Med tillhjelp af de tusen franska bågskyttar, ers majestät lofvat dem, torde de väl kunna uträtta något; men» — —
»Som jag lofvat dem!» sade konungen. »Ack, min gode herr Philip, ni gör mig mycket orätt, som säger så.»
»— men utan dem», fortfor des Comines, utan att bry sig om afbrottet — »ty ers majestät lär sannolikt numera ej finna sig föranlåten att skicka dem — hvad utsigter kunna väl borgarne hafva att försvara sin stad, i hvars murar de stora brescher, Carl gjorde efter slaget vid St. Tron, ännu icke äro igenfylda, så att Hennegaus, Brabants och Burgunds lansar kunna rycka an till anfall tjugu man i bredd?»
»Sådana tanklösa dumhufvud!» sade konungen. »Om de så vårdslösat sin egen säkerhet, förtjena de ej mitt
