TRETTIONDE KAPITLET.
Mötet.
Var trogen, unge krigsman! Hulda tärna
Stå ock vid löftet fast! — Fint spunna ränker
Åt ålderdom och grånad statskonst lemnen.
Förblifven rena liksom himlens hvalf,
Förr'n dunster, sugna upp af sol'n, det fläckat.
Ransakningen.
å den farliga och vigtiga morgon, som
föregick de båda furstarnes sammankomst på
slottet i Peronne, visade Olivier le Dain sig
såsom en driftig och skicklig agent, hvilken
genom skänker och löften i alla riktningar främjade
Ludvigs bästa, så att, då hertigens vrede skulle uppblossa,
alla omkring honom skulle vara angelägna om att släcka
i stället för att underblåsa elden. Han smög sig om
natten från tält till tält, från hus till hus, skaffande sig
vänner, om också ej just i apostelns mening, utan
med orättfärdighetens Mammon. Liksom man sagt om
en annan mycket skicklig politisk agent, »var hans finger
i hvar mans hand, och hans mun i hvar mans öra»;
och af hvarjehanda anledningar, af hvilka vi redan
antydt några, försäkrade han sig om många burgundiska
ädlingars bistånd, hvilka antingen hade något att hoppas
eller befara af Frankrike, eller trodde, att om Ludvigs
makt blefve för mycket försvagad, så skulle deras hertig
djerft och obehindradt framgå på despotismens bana,
hvartill han hade en afgjord fallenhet.
Der det gälde att vinna någon, hos hvilken han befarade att hans närvaro och skäl skulle vara mindre välkomna, använde han andra af konungens tjenare, och det
