Sida:Quentin Durward 1877.djvu/488

Den här sidan har korrekturlästs

446

honom i hans goda föresats; detta är nämligen en affär, hvari ett enda förhastadt ord kan göra mer ondt än hela parlamentet i Paris kan godtgöra. Må Gud välsigna dig, min gosse, och gör dig ej så brådtom att lemna vår trupp; ty det kommer snart att vankas ärliga hugg på ljusa dagen, utan några bakhåll.»

»Och min välsignelse skänker jag dig också, systerson», sade Balafré; »ty eftersom min ädla kapten är nöjd med dig, så är äfven jag af pligt och skyldighet förbunden att vara det.»

»Ett ögonblick, mylord», sade Quentin, och förde lord Crawford litet afsides från sin onkel. »Jag får ej glömma att nämna, att det fins en person till, som af mig fått veta dessa omständigheter, hvilka, emedan konungens säkerhet fordrar det, för närvarande måste hållas hemliga, och denna person kunde kanske tro, att dess förtegenhets-pligt, som erkänslan och min befattning ålägga mig, ej vore bindande för henne.»

»Henne!» upprepade Crawford. »Nå, Gud sig förbarme! Är det en qvinna med i hemligheten, då sitta vi alla på grund igen!»

»Det skall ni ej tro, mylord», svarade Durward; »men använd ert inflytande hos grefve Crévecœur till att förskaffa mig ett möte med grefvinnan Isabella af Croye, hvilken är den person som känner till min hemlighet, och jag betviflar ej, att jag skall kunna öfvertala henne att vara lika förtegen som jag sjelf rörande allt, som kan uppreta hertigen emot konung Ludvig.»

Den gamla soldaten stod en lång stund och funderade, upplyfte ögonen till taket och nedslog dem derefter mot golfvet, runkade på hufvudet och sade slutligen: »under allt detta ligger någonting, som på min heder öfvergår mitt förstånd. Grefvinnan Isabella de Croye! Ett möte med en dam af hennes börd och rikedom! Och du, en fattig skotsk pojke, så säker att genomdrifva din önskan hos henne? Antingen har du ett ovanligt sjelfförtroende, min unge vän, eller också har du användt din tid väl på resan. Men vid St. Andreas kors! Jag skall emellertid söka göra mitt bästa hos Crévecœur, och som han verkligen befarar, att hertigen kunde blifva så uppretad, att han våldförde sig på konungen, så tror jag