råkas, och hvarför då ej varelser af kött och blod, som ha ben och lif, och kärlek att sätta sagda ben i rörelse? Den der kyssen, Crévecœur, den var riktigt ljuf och, som mig synes, betydelsefull.»
»Nu vill ni återigen söka ställa mitt tålamod på prof», sade Crévecœur; »men jag vill ej skänka er denna fördel öfver mig. — Hör, slottsklockan ringer till sammankomst på slottet — en fruktansvärd sammankomst, hvarpå endast Gud kan veta utgången!»
»Utgången kan jag förutsäga, grefve», sade den gamle skotske lorden, »och den är, att om man brukar våld emot konungens person, så skall han, ehuru omgifven af fåtaliga vänner, men talrika fiender, likväl hvarken falla ensam eller ohämnad; och det gör mig ondt, att hans egen uttryckliga befallning hindrat mig från att för en sådan händelse vidtaga några förberedande åtgärder.»
»Mylord Crawford», sade burgundarn; »att förutsätta en sådan olycka, är just rätta sättet att föranleda den. Lyd ni er kunglige herres befallningar och gif ingen förevändning till våld, derigenom att ni för hastigt fattar humör, så skall ni få se, att dagen går förbi mycket lugnare, än ni nu förmodar.»
