458
i en med rätta uppbragt furstes våld? Dårskapen hos den, som lugnt satte sig att hvila på en mina, sedan han påtändt den lunta, som skulle orsaka explosionen, voro vishet, jemförd med min. Jag betviflar ej, att bland dem, som föröfvat ohyggligheterna på Schonwaldt, skurkar funnits, som betjenat sig af mitt namn; men kan jag väl anses ansvarig derför, jag, som ej gifvit dem någon rätt dertill? Om två fjolliga qvinnor, misslynta till följd af några romaneska griller, sökt en tillflykt vid mitt hof, är det väl derför afgjordt, att de gjort det på min inrådan? Om man närmare undersöker denna sak, skall man finna, att, då ära och riddarepligt förbjödo mig att såsom fångar återsända dem till Burgund — hvilket, som jag tror, ingen bland er, mina herrar, som bära detta ordenstecken, skulle hafva föreslagit — har jag likväl så mycket som möjligt närmat mig detta mål, genom att ställa dem under en vördad faders i Gudi beskydd, hvilken nu är ett helgon i himmeln.» Här tycktes Ludvig blifva mycket rörd, och tryckte näsduken till sina ögon. »I beskydd, säger jag, hos en med min egen familj och ännu närmare med Burgund beslägtad man, hvars ställning, höga rang inom kyrkan och, ack, hvars talrika dygder, berättigade honom att för någon tid blifva dessa olyckliga flyktingars beskyddare och en medlare mellan dem och deras länsherre. Jag påstår derför, att de enda omständigheter, hvilka enligt min broders af Burgund förhastade åsigt af denna sak, tyckas bekräfta hans orättvisa misstankar mot mig, äro sådana, att de låta förklara sig genom de renaste och bästa bevekelsegrunder, och jag påstår ytterligare, att ej ens det ringaste trovärdiga bevis kan framdragas till stöd för de förnärmande beskyllningar, hvilka väckt min broders ovilja mot en monark, som kommit till honom i full tillit till hans vänskap, samt föranledt honom att förvandla sin högtidssal till ett domaresäte och sitt gästfria slott till ett fängelse.»
»Sire, sire!» utropade Carl, så snart konungen upphört att tala; »hvad det beträffar, att ni befinner er här på en tid, som så olyckligt sammanträffar med verkställandet af era planer, så kan det endast förklaras derigenom, att de, hvilka gjort till sitt lefnadsmål att bedraga andra, ofta, märkvärdigt nog, bedraga sig sjelfva.
