vinnan Crèvecœurs arm mot hvilken hon dittills stödt sig, framträdde hon blygt, men värdigt, och sade, i det hon knäföll framför hertigens tron: »ädle hertig af Burgund, min länsherre, jag erkänner mig hafva felat, då jag utan er tillåtelse lemnat era länder, och vill ödmjukt underkasta mig hvarje straff, ni kan finna för godt att pålägga mig. Jag öfverlemnar i era händer mitt land och mina slott och utbeder mig endast af er godhet och för min fars minnes skull så stor inkomst, som fordras för att tillförsäkra familjen Croyes sista ättling om att blifva mottagen i ett kloster, der hon kan få tillbringa sina återstående dagar.»
»Hvad menar ni, sire, om denna unga dams begäran?» sade hertigen, vändande sig till Ludvig.
»Jag tror, att den är ett uttryck at en helig och ödmjuk känsla», svarade konungen, »hvilken otvifvelaktigt är ingifven af denna himmelska nåd, som man ej bör motarbeta eller hindra.»
»Den sig förnedrar skall varda upphöjd», sade Carl. »Stig upp, grefvinna Isabella; vi mena bättre med er än ni sjelf. Vi erna hvarken indraga era besittningar eller minska ert anseende, utan vilja tvärtom rikligen öka båda.»
»Ack, ers nåd», svarade Isabella, allt jemt på knä, »det är just denna välmenande godhet jag fruktar ännu mer än ers nåds misshag, emedan det nödgar mig…»
»St. Georg af Burgund!» utropade hertigen, »skall då vår vilja och skola våra befallningar ständigt gäckas, oupphörligt motsägas? Stig upp, säger jag er, flickunge, och laga er strax härifrån — när vi få tid att tänka på dig, skola vi nog laga så, att, Teste-Saint-Gris, ni antingen skall lyda, eller också få smaka på det som värre är.»
Oaktadt detta stränga svar förblef dock Isabella liggande vid hans fötter och skulle sannolikt genom sin enträgenhet drifvit hertigen att säga någonting ännu strängare, om ej grefvinnan Crèvecœur, som bättre kände hertigens lynne, mellankommit och fört sin unga slägting ur salen.
Quentin Durward förekallades nu och framträdde inför konungen och hertigen med den frimodighet, som, lika skild från försagdhet som påflugenhet, anstår en välboren och väl uppfostrad yngling, den der ärar den som äras
