Sida:Quentin Durward 1877.djvu/508

Den här sidan har korrekturlästs

466

bröst i hast blifvit befriadt från en tung börda. Hertigen deremot såg slagen och misslynt ut och frågade Quentin ännu nogare, om han ej af dessa mäns enskildta samtal fattat, att den komplott, de uppgjorde, skedde med konung Ludvigs goda minne?»

»Jag upprepar, att jag ej hörde något, som kunde berättiga mig att säga så», svarade Quentin, som, huru han inom sig var öfvertygad om konungens delaktighet i Hayraddins förräderi, likväl ansåg det stridande mot sin pligt att yppa sina egna misstankar; »och om jag verkligen hört dylika personer yttra ett slikt påstående, så säger jag än en gång, att jag ej skulle fäst någon vigt vid deras utsago tvärtemot konungens egna föreskrifter.»

»Du är en trogen budbärare», sade hertigen med ett ironiskt leende, »och jag vågar påstå, att du genom din olydnad för konungens föreskrifter svikit hans förväntan på ett sätt, som kunnat stå dig dyrt, om ej påföljande tilldragelser gifvit din tjockhufvade trohet utseendet af en redbar tjenst.»

»Jag förstår er ej, nådig herre», sade Quentin, »och allt, hvad jag vet, är, att min herre, konung Ludvig, befalt mig att beskydda dessa damer, och att jag följaktligen äfven gjorde det efter min bästa förmåga, ej mindre under resan till Schonwaldt, än under de uppträden, som sedermera föreföllo. Jag ansåg konungens befallningar vara hederliga, och jag har på ett hederligt sätt fullgjjort dem; hade de varit annorlunda, skulle de ej varit tillständiga för en af mitt namn eller min nation.»

»Fier comme un Ecossais», sade Carl, som, huru missnöjd han än var med lydelsen af Quentins svar, likväl ej var orättvis nog, att förebrå honom hans djerfhet. »Men hör du, bågskytt, hvad var det för instruktioner, som föranledde dig, efter hvad jag hört af åtskilliga beklagansvärda flyktingar från Schonwaldt, att paradera på Lüttichs gator i spetsen för de upproriske, som sedan så grymt mördade sin verldslige furste och andlige fader? Och sedan mordet var begånget, hvad var det för ett tal du höll, hvari du, i egenskap af konung Ludvigs sändebud, tillvällade dig myndighet bland dessa bofvar, som nyss föröfvat ett så stort brott?»

»Nådig herre», sade Quentin, »det fins många, som