åt samhället, genom att öfverlemna dem åt deras öde, så snart de blifva dem onyttiga.
Denne agent var Hayraddin Maugrabin, hvilken af hertigens tjenstemän öfverlemmades till konungens generalprofoss, och af denne till hans båda oskiljaktiga adjutanter, Trois-Eschelles och Petit-André, att ofördröjligen förpassas till en annan verld. Åtföljd af vakt och en hop pöbel, samt på ömse sidor beledsagad af dessa båda hedersmän, af hvilka den ena spelade den gladlynte och den andra den svårmodige, affördes han, för att begagna en modern jemförelse, som Garrick mellan tragedien och komedien, till den närbelägna skogen, hvarest dödsdomens verkställare, för att bespara sig besväret att uppföra en galge och dylika ceremonier, ärnade hänga upp honom i första, bästa träd.
Det dröjde ej länge, innan de funno en ek, hvilken, såsom Petit-André skämtsamt utlät sig, var klippt och skuren att bära ett sådant ollon, och sedan de under tillräcklig bevakning nedsatt den stackars förbrytaren på en bänk, började de sina extemporerade förberedelser till slutkatastrofen. Medan Hayraddin härunder blickade omkring sig, varseblef han bland folkskaran Quentin Durward, som i den upptäckte bedragaren tyckt sig igenkänna sin trolöse vägvisare och följt med hopen för att bevista afrättningen och öfvertyga sig om, att han ej misstagit sig.
Då bödlarne underrättade honom om att allt var redo, utbad sig Hayraddin lugnt en enda tjenst af dem.
»Begär hvad som helst, min son, blott det låter förlika sig med vår pligt», sade Trois-Eschelles.
»Det vill säga, allt, utom mitt lif», sade Hayraddin.
»Alldeles», sade Trois-Eschelles; till och med något mer: ty som ni tycks besluten göra vår konst heder och dö som en man, utan några grimaser, så skola vi ej vara så noga med att förunna er ytterligare tio minuter, ehuru vi fingo befallning att göra ferm expedition.»
»Ni är för mycket ädelmodig», sade Hayraddin.
»Visst kunna vi få oss en skrapa derför», sade Petit-André; »men hvad gör det? Jag skulle nästan vara färdig gifva mitt lif för en så lustig lindansare, en så smärt, hurtig och rask pojke, som ärnar göra sitt sista saltomortale med den värdighet, som anstår en honnett karl.»
