Sida:Quentin Durward 1877.djvu/527

Den här sidan har korrekturlästs
485

»Ni har rätt», sade Hayraddin efter ett ögonblicks uppehåll, »hvad som ej kan uppskjutas, måste ske! Så vet då, att jag kom hit i denna förbannade förklädning, förledd af en stor belöning af de la Marck och i förhoppning på en ännu större af konung Ludvig för den vigtiga hemlighet, jag hade att meddela honom.»

»Det var ett fruktansvärdt vågspel», sade Durward.

»Det blef också betaldt derefter. De la Marck försökte först att medelst Marthon sätta sig i förbindelse med Ludvig, men som det tycks, kunde hon ej komma i beröring med honom, utan blott med astrologen, för hvilken hon omtalade alla tilldragelserna under resan och på Schonwaldt; och det vore en lyckträff, om hennes nyheter någonsin framkomma till konungen utom i form af en profetia. Men hör nu min hemlighet, hvilken är vigtigare än allt hvad hon kunnat omtala. Wilhelm de la Marck har i Lüttich samlat en talrik härsmakt och ökar den dagligen medelst den gamla prestens skatter: men han har ej för afsigt att våga någon ordnad batalj med det burgundiska ridderskapet, eller uthärda någon belägring bakom stadens raserade murar. Hans plan är denna: han vill låta den brushufvade Carl utan motstånd slå läger framför staden. och sedan om natten göra ett utfall med hela sin styrka. En hel hop af hans folk skall vara iklädd fransk rustning, och ropa Frankrike! St. Ludvig! och Denis-Montjoye! Detta måste nödvändigt förorsaka en total förvirring bland burgundarne och ingifva dem den tron, att en stark afdelning af franska hjelptrupper ligger i staden. Och om konung Ludvig då med sin lifvakt och de soldater, han eljest kan hafva hos sig, vill understödja hans ansträngningar, så tviflar Ardennernas Vildgalt ej på att hela burgundiska hären skall i grund nedgöras. Detta är min hemlighet, och jag testamenterar er den. Gynna eller hindra företaget — sälj underrättelsen till konung Ludvig eller hertig Carl, — rädda eller förderfva hvem du vill, det qvittar mig lika; för min del sörjer jag blott öfver, att jag ej kan låta det springa som en mina, till allas gemensamma förderf!»

»Det var verkligen en vigtig hemlighet», sade Quentin, som genast insåg, huru lätt nationalmisstroendet kunde väckas i ett läger, som bestode af fransmän och burgundare.