490
harmsen tystnad af Ludvig, som djupt kände sitt förringade anseende.
Ehuru granlagenheten förbjöd hvarje glädjeyttring i Ludvigs närvaro, var det likväl endast med mycken möda som hertigen af Orleans förmådde dölja den tillfredsställelse han erfor vid detta förslag, och det erfordrades all den fruktan, denne monark vanligen ingaf honom, för att han skulle kunna hejda sin förtjusning så pass mycket, att blott svara, »att hans pligt ålade honom att öfverlemna sitt val till sin konungs förfogande».
»Käre kusin af Orleans», sade Ludvig med mörkt allvar, »då jag måste tala i ett så obehagligt ämne, behöfver jag väl ej erinra er, att min öfvertygelse om era förtjenster har föranledt mig att föreslå er ett giftermål inom min egen familj; men efter som min kusin af Burgund tror, att, om ni gåfve er hand åt en annan, detta skulle vara den säkraste underpanten på den vänskap, som skall herska mellan hans länder och mina, så äro båda allt för dyrbara för mitt hjerta, att jag ej för dem skulle uppoffra mina egna önskningar och förhoppningar.»
Hertigen af Orleans kastade sig på knä och kysste, denna gången med uppriktig tillgifvenhet, den hand konungen med bortvändt ansigte räckte honom. Verkligen ansåg ej också han, liksom de flesta närvarande, detta ofrivilliga samtycke af den fulländade hycklaren, som just af hyckleri lät sin motsträfvighet blifva riktigt synbar, såsom tänkesättet hos en konung, som af statsskäl och för sitt folks bästa uppoffrade sitt favoritförslag och sina faderliga känslor. Äfven hertigen af Burgund var rörd, och hertigens af Orleans hjerta förebrådde honom den ofrivilliga glädje han erfor öfver att vara befriad från sin förbindelse med prinsessan Johanna. Om han vetat, huru djupt konungen förbannade honom i sin själs innersta och på hvilka framtida hämdplaner denne rufvade, skulle hans grannlagenhet vid detta tillfälle sannolikt ej blifvit så mycket sårad.
Carl vände sig derefter till Isabella och förkunnade henne utan omsvep den föreslagna förbindelsen såsom en sak, hvilken icke tillät tvekan eller dröjsmål, tilläggande med detsamma att detta blott vore en allt för lycklig följd af hennes vid ett föregående tillfälle visade motspänstighet.
