indragnings- och arresteringsdom mot denna ohörsamma och oförskämda slyna! Hon skall på tukthuset, för att sällskapa med dem, som täfla med henne i fräckhet!»
Ett allmänt knot uppstod.
»Herr hertig», sade Crèvecœur, i det han tog till ordet för de öfriga; »detta fordrar närmare besinning. Vi, era trogna vasaller, kunna ej fördraga att en dylik skymf tillfogas Burgunds adel och ridderskap. Om grefvinnan handlat orätt, så må hon straffas; men på ett sätt som anstår hennes rang och vår, som genom blodets och slägtskapens band äro förbundna med hennes hus.»
Hertigen teg ett ögonblick och blängde på sin rådgifvare som en tjur, hvilken, då han af herden drifves från den väg, han vill gå, öfverväger med sig sjelf, antingen han skall lyda, eller rusa på sin pådrifvare och slunga upp honom i luften.
Klokheten segrade likväl öfver raseriet; han såg, att de tänkesätt, Crèvecœur uttryckt, delades af hela församlingen, och fruktande den fördel, Ludvig kunde draga af osämjan bland hans vasaller, samt sannolikt äfven — ty han hade ett rått och häftigt, men ingalunda illvilligt sinnelag — full af blygsel öfver sitt skamliga beteende, sade han: »ni har rätt, Crèvecœur, att jag förifrade mig. Hennes öde skall afgöras enligt ridderskapets lagar. Hennes flykt till Lüttich har gifvit signalen till biskopens mord. Den som bäst hämnas detta dåd och bringar oss Vildgaltens hufvud, skall ega rätt att fordra hennes hand af oss, och vägrar hon honom den, så kunna vi åtminstone gifva honom hennes län, öfverlemnande till hans ädelmod att gifva henne hvad hon behöfver för att draga sig undan i ett kloster.»
»O!» sade grefvinnan, »besinna att jag är grefve Reinholds, er fars gamle, trogne och tappre tjenares dotter. Vill ni utsätta mig till pris åt den bästa fäktare?»
»Er stammoder vans på en tornering; om er skall man strida i öppen drabbning», sade hertigen. »Så mycket vill jag likväl göra för grefve Reinholds skull: den lyckliga prisvinnaren skall vara adelsman, af oklanderlig härkomst och obefläckad vandel; men är han det, och vore han än den fattigaste som stuckit spänntorn genom ett svärdbälte, så skall han åtminstone ega rätt att fria till
