Den här sidan har korrekturlästs
498
som, då han i sitt led passerade förbi damerna, på spetsen af sin lans till Isabella öfverräckte hennes tants bref.
»Nå, på min ära», utropade Crèvecœur, »har man någonsin sett på maken till oförskämdhet hos en ovärdig äfventyrare»!
»Kalla honom ej så, Crèvecœur», sade Dunois. »Jag har goda skäl att intyga hans tapperhet, och det just med hänseende till denna dam.»
