»Du har rätt, Olivier. Det ges sådana narrar här i verlden, och vi ha ej tid att undanrödja deras betänkligheter genom en liten dosis egennytta. Vi måste vara rättskaffens och trogna bundsförvandter mot Burgund, Olivier, åtminstone för i natt — tiden kan kanske gifva oss något bättre tillfälle. Gå och säg till att ingen får afväpna sig, och låt dem, om så skulle påfordras, skjuta lika skarpt på dem som ropa France och St. Denis! som om de skreke helvete och satan! Jag vill sjelf sofva i min rustning. Låt Crawford ställa Quentin Durward på yttersta punkten af vår förpost-kedja åt staden till; han må gerna först smaka på det utfall han förkunnat oss. Kommer han lyckligt undan, så mycket bättre för honom. Men tag framför allt noggrann omsorg om Martius Galeotti, och se till, att han qvarblifver bland eftertruppen, på någon fullkomlig säker plats. Han är alldeles för vågsam och nog tokig att vilja vara både krigare och filosof. Se nu till, att allt detta blir uträttadt, Olivier, och nu god natt. — Måtte vår Fru af Clery och St. Martin af Tours beskydda vår sömn!»
