»Ja visst gör jag det», svarade Balafré. »Om man nekar en döende hans bön, så kan det hända att man blir förföljd af hans vålnad, och jag tycker om att få sofva i ro om nätterna.»
»Ni får lof att stå ert kast med gasten, karl», sade Crawford; »ty vid min själ ligger det inte mer vigt på det der hufvudet än ni tror. Följ mig — ej ett ord vidare — följ mig.»
»Nå, hvad det anbelangar», svarade Balafré, »så lofvade jag honom ingenting; ty sannerligen hade jag inte skilt hufvudet från kroppen, innan tungan väl upphört att röra sig; och som jag ej fruktade honom, då han lefde, så, vid St. Martin af Tours, fruktar jag honom ej heller, sedan han blifvit död, och om så skulle påfordras, så får Jag nog en kruka vigvatten af min lilla vän, den lustiga munken i St. Martin.»
Sedan högmessan hållits i domkyrkan i Lüttich och ordningen någorlunda återstälts i den förskräckta staden, lagade Ludvig och Carl sig till att, omgifna af sina pärer, åhöra anspråken för under striden gjorda tjenster. De som rörde grefskapet Croye och dess vackra herrskarinna upptogos först, och till stor missräkning för åtskilliga pretendenter, som ansett sig säkra om det dyrbara priset, tycktes deras respektive anspråk inhöljda i tvifvel och ett hemlighetsfullt mörker. Crèvecœur framvisade en vildsvinshud, sådan som de la Marck vanligen bar, Dunois framtog en klufven sköld med hans sköldmärke, och flere andra företedde dylika intyg på rättmätigheten af sina anspråk att hafva affärdat biskopens mördare; ty det höga pris, som blifvit satt på de la Marcks hufvud, hade bragt döden öfver alla, som varit iklädda hans rustning.
Ett häftigt larm och kif uppstod mellan medtäflarne, och Carl, som inom sig ångrade sitt förhastade löfte, hvilket gjort hans vackra vasalls land och förmögenhet beroende af en sådan slump, började hoppas hitta på någon utväg att komma ifrån alla dessa stridiga anspråk, då Crawford trängde sig fram genom kretsen, dragande efter sig Balafré, hvilken, flat och tafatt, följde honom, lik en motsträfvig bandhund, som släpas i en kedja. »Bort med era hofvar och hudar och målade jernbitar!» utropade
