16
skytt, som vi pläga säga», svarade den unga skotten; »men jag har äfven varit i ett kloster, der de goda fäderne lärde mig både att läsa, skrifva och räkna.»
»Pasques-dieu! Detta är ju storståtligt», sade köpmannen. »Vid vår fru af Embrun är du ej ett underverk, karl!»
»Spara er munterhet, herre», sade ynglingen, som var föga belåten med sin nya bekantskaps skämtsamhet; »jag behöfver gå och torka mig, i stället för att stå här lungvåt och besvara era frågor.»
Köpmannen skrattade blott högljuddare vid dessa ord och svarade: Pasques-dieu! Ordspråket klickar aldrig — fier comme un Ecossois — men hör på, min junker, du är från ett land, som jag värderar, emedan jag sjelf en tid handlat i Skottland och lärt känna dess fattiga, men redliga befolkning; om du derför vill följa med oss till den der byn, skall jag bestå dig en bägare glödgad sekt och en varm frukost till ersättning för det kalla badet. — Men tête-bleu! Hvad gör du med jagthandske på din hand? Vet du inte, att ingen får låta en falk flyga i de kungliga jagtparkerna?»
»Jo, det har nog en skurk till skogvaktare hos hertigen af Burgund lärt mig», svarade ynglingen. »Strax invid Peronne lät jag min falk flyga upp efter en häger, då den skälmen med en pil sköt ned min fågel, som jag fört med mig från Skottland och af hvars uppfostran jag lofvade mig så mycken heder.»
»Nå, hvad gjorde du då?» frågade köpmannen.
»Jag slog honom», sade ynglingen, svängande sin käpp, »så nära till döds, som en kristen kan slå sin nästa, då han ej vill hafva hans död på sitt samvete.»
»Vet du också, att om hertigen af Burgund fått fatt på dig, skulle han hängt upp dig som en kastanje?»
»Jo, jag har hört, att han i det fallet är lika flink som sjelfva kungen af Frankrike; men som händelsen tilldrog sig nära Peronne, så tog jag ett språng öfver gränsen och skrattade åt honom. Om han ej varit så hetsig, skulle jag kanske tagit tjenst under honom.»
»En sådan paladin som du blir en stor mistning för honom, i fall vapen-hvilan skulle bli uppsagd», sade köp-
