TREDJE KAPITLET.
Slottet.
En väldig byggnad man framför sig såg;
Med portar utaf jern den skyddad låg
För hvarje anfall — muren, full af hot,
Var hög, och grafven djup; kring borgens fot
En flod sig slingrade i långsamt lopp,
Och högt mot himlens sky vårdtornen sköto opp.
Anonym.
edan Durward och hans nya bekantskap sålunda
samspråkade, kommo de midt framför framsidan
af slottet Plessis-les-Tours, hvilket äfven i dessa
farliga tider, då de store funno sig nödsakade
att hebo befästade platser, var utmärkt för den
utomordentliga och nästan ängsliga sorgfällighet, hvarmed det
bevakades och försvarades.
Ifrån skogsbrynet, der unga Durward stannade med sin ledsagare för att taga det kungliga residenset i ögonsigte, utbredde, eller rättare, höjde sig sakta en öppen plats, fri från ala möjliga slags träd och buskar, utom om ofantlig, till hälften förvittrad ek. Enligt reglerna för befästningskonsten i alla tider hade denna rymd blifvit afrödd, på det ej fienden, skyddad af träd och obemärkt från tingarne, skulle kunna närma sig slottet, som reste sig vid andra ändan af denna esplanad.
Det hade tredubbla murar, i hörnen och på vissa afstånd försedda mod torn och tinnar och så anordnade, att den inre muren alltid öfversköt den yttre, för att kunna beherska denna senare, i fall den blefvo intagen af fienden. Enligt hvad fransmannen underrättade sin unge följeslagare, sträckte sig rundt omkring den yttre muren en tjugo
