30
mitt misstag ådrog er — det skall blifva en botgöring för min försyndelse emot er.»
»Sanningen att säga hade jag ej glömt både bad, förolämpning och botgöring, sedan jag nu gått mina kläder nära nog torra, men jag vill ändå ej säga nej till ert vänskapliga anbud, ty min gårdags-middag var klen nog, och aftonmåltid åt jag ingen. Ni tyckes vara en gammal, aktningsvärd borgare, och jag ser intet skäl hvarföre jag skulle afslå er höflighet.»
Fransmannen log för sig sjelf åt ynglingen, som, fastän han sannolikt var halffärdig att dö af hunger, likväl hade svårt att förlika sig med tanken att lefva på en främlings bekostnad och derför sökte nedtysta sin stolthet med den föreställningen, att vid dylika små tjenstebevisningar den mottagande visade en lika stor artighet som den bjudande.
Emellertid gingo de utför en af resliga almar beskuggad smal väg, vid hvars ända en inkörsport införde dem på gården till ett ovanligt stort värdshus, beräknadt att emottaga de adelsmän eller supplikanter, som hade uträttningar på det närbelägna slottet, der Ludvig XI högst sällan, och endast då sådant var oundgängligen nödvändigt, härbergerade någon af sitt hof. En skylt, med de franska liljorna hängde öfver hufvudingången till den vidsträckta, oregelbundna byggningen, men hvarken på gården eller i gästrummen varseblef man denna beställsamma brådska, hvarmed man den tiden, då adliga följen härbergerades i såväl värdshus som enskilda hus, angaf, att rörelsen var i sitt flor och att det fans öfverflöd på kunder. Det såg ut, som om det närbelägna kungliga residensets dystra och frånstötande karakter meddelat något af sitt högtidliga och afskräckande allvar äfven till ett ställe, som eljest vanligen var ett tempel för glädtighet, skämt och vällefnad.
Utan att ropa på någon och utan att ens närma sig hufvudingången, öppnade mäster Pierre klinkan på en sidodörr och införde sin följeslagare i ett stort rum, der en risknippa lågade i spiseln och alla anstalter voro vidtagna för en bastant frukost.
»Min gufar har varit omtänksam», sade fransmannen till skotten. »Ni måste vara kall, och jag har sagt till
