Sida:Quentin Durward 1877.djvu/74

Den här sidan har korrekturlästs

FJERDE KAPITLET.
Frukosten.

Barmhertige himmel! hvilka fråssare! hvilket bröd!

Yoricks resor.

Vi lemnade vår unge främling i Frankrike, i en behagligare belägenhet än som hittills varit hans lott, allt sedan han beträdde de urgamla gallernas område. Efter hvad vi i slutet af föregående kapitel läto förstå, var frukosten förträfflig. Der fans en Paté de Périgord, för hvilken en gastronom skulle velat lefva och dö, lik de homeriska lotofagerna, glömsk af slägt, fädernesland och alla möjliga medborgerliga förpligtelser. Dess härliga omhölje af pastejdeg höjde sig likt murarne omkring någon stor hufvudstad, en sinnebild af de rikedomar, de äro bestämda att beskydda. Der fans ytterligare en läcker ragout, med just denna petit point de l'ail, som gascognare tycka så mycket om och som skottar ej hata. Der fans dessutom en förträfflig skinka som en gång tillhört en ädel vildgalt i den angränsande skogen vid Mountrichart. Brödet var af den utsöktaste hvithet, bakadt i form af små runda bullar, kallade boules, (hvaraf fransmännen hafva tagit ordet boulanger), hvilkas skorpa var så aptitlig, att det varit en läckerhet, äfven med endast vatten till. Men det fans annat än vatten att skölja ned det med; ty man varseblef på bordet en läderflaska, en så kallad bottrine, som innehöll ungefär ett stop af det yppersta vin de Beaulne. Så många goda saker kunde hafva återgifvit aptiten åt en död; men hvilken verkan måste de då ej hafva åstadkommit hos en tjugu