Sida:Quentin Durward 1877.djvu/80

Den här sidan har korrekturlästs

38

lik en gosse, som står midt på ett bräde, medan två andra sväfva upp och ned på ändarne»[1].

»Han äfventyrar att göra det svåraste fallet af alla tre», sade mäster Pierre. »Men hör på, min unge vän, ni som anser plundring för ett så stort brott, vet ni väl, att er politiske grefve af Saint-Pol var den, som först gaf exemplet att ödelägga landet under krig, och att före hans skändliga härjningar alla partier skonade obefästade städer och byar, som ej gjorde något motstånd?»

»Nå, vid min heder», sade Durward, »om det står så till, så börjar jag på att tro, att ingen af dessa stora män är stort bättre än den andra, och att, om man skall nödgas välja mellan dem, det just är detsamma som att välja ett träd att hängas i. Men denne grefve af Saint-Pol har ändå lyckats att genom hederlig öfverenskommelse sätta sig i besittning af den stad, som fått sitt namn efter mitt ärade skyddshelgon, Sankt Quentin (här korsade han sig) och jag tycker, att om jag vore der, så skulle min helgade skyddspatron nog vaka öfver mig — han har inte, såsom de mera omtyckta helgonen, så många, som äro nämnda efter honom — och dock måste han hafva glömt mig, den stackars Quentin Durward, sin andlige gudson, då han den ena dagen låter mig gå utan mat och den andra öfverlemnar mig åt Sankt Julians’ beskydd och en främlings tillfälliga gästfrihet, förvärfvad genom ett bad i den ryktbara floden Cher eller någon af dess tillflöden».

»Häda icke helgonen, unge man», sade mäster Pierre. »Sankt Julianus är alla resandes trogne skyddspatron, och kanske har den välsignade Sankt Quentin sörjt bättre för dig, än du möjligen anar».

Vid dessa ord öppnades dörren, och en flicka, snarare öfver än under femton år, kom in med en med en damastduk betäckt bricka, hvarpå stod en assiett med de torkade plommon, hvarför staden Tours alltid stått så högt i ropet, och en bägare af det slags konstrikt drifna silfver, som denna stads guldsmeder af gammalt voro ryktbara för

  1. Denne kronvasall sträfvade efter oberoende och inlät sig samtidigt i falskt spel med England, Frankrike och Burgund. Slutligen ådrog han sig genom sina ränker allmänt hat, utlemnades af hertigen af Burgund åt konungen af Frankrike och afrättades för högförräderi 1475.