Sida:Quentin Durward 1877.djvu/84

Den här sidan har korrekturlästs

42

»Det skedde ju bara för att passa upp på er», sade flickan, »och jag hoppas, att ni ej skall bli missnöjd med min slägting, då — — —»

»Passques-dieu!» utropade köpmannen, afbrytande henne, men utan någon hårdhet, »vill du byta ord med mig, din flickbyting, eller stannar du för att se på junkern här? — Gå — han är adelsman, och hans uppassning är tillräcklig för mig».

Jacqueline aflägsnade sig, och Quentin Durward var så upptagen af hennes plötsliga försvinnande, att det afbröt tråden af hans föregående tankegång och han mekaniskt lydde mäster Pierre, då denne, vårdslöst kastande sig i en stor ländstol, med tonen af en man, som var van att befalla, tillsade honom: »sätt den der brickan bredvid mig».

Köpmannen lät derefter sina mörka ögonbryn nedfalla öfver de skarpa ögonen, så att de knappast blefvo synliga och endast emellanåt framljungade en snabb och bländande stråle, lik solen, då den framgår bakom ett mörkt moln, hvars täckelse den då och då, men endast för ett ögonblick, genombryter.

»En förtjusande varelse», sade den gamle mannen, i det han, upplyftande sitt hufvud, länge och forskande blickade på Quentin. »Är hon inte», sporde han derefter, »en bra söt flicka, för att vara uppasserska på ett värdshus? Hon skulle pryda en rättskaffens borgares bord, men — dålig uppfostran, låg härkomst».

Det händer ibland, att ett tillfälligt skott krossar ett vackert luftslott, och byggmästaren är vid sådana tillfällen sällan välvilligt stämd mot den, som affyrat det, om ock denne alls icke hyst någon afsigt att göra någon skada. Quentin var förbryllad och, utan att veta hvarföre, benägen att bli ond på den gamle mannen, derför att han underrättat honom, att den älskvärda varelsen var hvarken mer eller mindre än hennes sysselsättning angaf, nämligen en värdshusflicka, ehuru sannolikt af det bättre slaget och troligen en brors- eller systerdotter till värdshusvärden eller något dylikt, men dock alltid en tjenande person och såsom sådan nödgad att foga sig efter gästernas lynnen och isynnerhet efter mäster Pierres, hvilken tycktes