Sida:Quentin Durward 1877.djvu/89

Den här sidan har korrekturlästs
47

fället boende på samma ställe som de, anhåller om lof att personligen få hembära dem sin hyllning».

Budbäraren aflägsnade sig och återkom nästan genast med damernas tacksägelse för den erbjudna förfriskningen, hvilken de funno sig nödsakade att afslå, hvarjemte de beklagade, att de ej kunde emottaga hans besök, emedan de önskade lefva der i tillbakadragenhet.

Quentin bet sig i läppen, och tagande sig en bägare af det försmådda vinet, som värden stält på bordet, sade han till sig sjelf: »detta är mig just ett lustigt land, der köpmän och handtverkare likna ädlingar i manér och frikostighet, och små vandrande mamseller, som hålla hof på ett värdshus, bete sig, som vore de förklädda prinsessor! Om inte den onde sitter emellan, så skall jag likväl återse flickan med de mörka ögonen», och sedan han fattat detta kloka beslut, bad han att blifva förd till sitt rum.

Värden förde honom genast uppför en vindeltrappa till ett långt galleri, försedt med en mängd dörrar, liksom till cellerna i ett kloster, en likhet, hvilken vår unge hjelte, som med mycken ledsnad erinrade sig den försmak, han i sin tidigare ungdom haft af klosterlifvet, var långt ifrån att beundra. Värden stannade vid galleriets bortersta ända, utvalde en nyckel från en stor knippa, som han bar vid sin gördel, öppnade dörren och visade sin gäst det inre af en tornkammare, hvilken, ehuru liten, likväl var snygg och låg för sig sjelf, så att den med sin tältsäng och sina i ovanligt godt skick varande möbler på det hela tycktes honom ett litet palats.

»Jag hoppas, min herre, ni skall finna rummet i er smak», sade värden. »Jag är pligtig att göra alla mäster Pierres vänner till nöjes».

»O, lyckliga doppning!» utropade Quentin Durward, görande en kapriol på golfvet, så snart hans värd aflägsnat sig. »Aldrig har väl lyckan kommit i en våtare gestalt. Jag har blifvit riktigt öfversvämmad af min goda tur».

Vid dessa ord gick han fram till det lilla fönstret, hvarifrån man, då tornet framsköt ansenligt utom byggningens hufvudlinie, öfversåg ej allenast en värdshuset tilhörande, rätt vacker trädgård af temligt omfång, utan äfven, der bakom, den vackra mullbärsplantering, som