56
lät göra den här vackra kedjan, hvilken en gång var dubbelt så lång som nu — och detta erinrar mig om, att jag bör använda en del deraf till ett heligt ändamål. Hollah! Andrew! — Andrew!»
Andrew, hans tjenare, inträdde genast, i allmänhet lika rustad som sin herre, utom att han ej hade någon betäckning för armar och ben, samt att den öfriga rustningen var af gröfre arbete, äfvensom hans mössa saknade plym och hans öfverrock var gjord af groft kläde i stället för sammet. Efter att hafva tagit guldkedjan af halsen, vred Balafré med sina starka tänder ungefär fyra tum af densamma och sade till sin tjenare: »hör, Andrew, bär detta till min goda vän, fader Bonifacius, den glada munken i S:t Martin, och helsa honom hjertligt ifrån mig, med detta tecken, att han ej kunde säga Gud bevare er, då vi senast skildes åt vid midnatten. — Säg honom, att min bror och min syster samt åtskilliga andra af min familj äro gångna till en annan verld, och att jag ber honom läsa messor för deras själar, så långt värdet af dessa länkar förslår, och på kredit göra, hvad som eljest fordras att befria dem från skärselden. Och hör du, som de voro folk, som alltid fört en ostrafflig vandel och voro fria från allt slags kätteri, så torde det kunna hända, att de redan äro nära nog ur skärselden, så att en bagatell kan befria dem från fjettrarna, och i så fall, ser du, skall du säga, att jag önskar få valuta för öfverskottet i förbannelser öfver en slägt kallad Ogilvierna i Angus-shire, och det på hvad sätt som helst, kyrkan tror sig bäst kunna komma åt dem. Du förstår mig väl, Andrew?»
Couteliern nickade bifall.
»Men vakta dig noga, att ingen af länkarne letar sig väg till krogen, innan munken emottagit dem, ty om så sker, skall du få smaka sadelgjorden och stigbygelsremmarne, tills du blifver lika hudflängd som S:t Bartolomeus. — Men håll! Jag ser du kastar trånande blickar på vinkruset här, och du skall ej få gå utan en styrkdryck.»
Med dessa ord slog han i åt honom en bräddfull bägare, hvilken couteliern drack ur, innan han gick att uträtta sitt ärende.
»Och nu, min kära systerson, låt oss höra, hur det gick för dig vid denna olyckliga affär.»
