— 23 —
Första aftonen efter Idas ankomst till hufvudstaden bevistade hon operan, den andra Fru Bishops concert, och den tredje var hon utstyrd att göra sin debut i societeten, på en souper. Då hon efter slutad toilette inträdde till fru Selmén och i en ”psysché” (stackars ”psysché,” en möbel i de rikas rum!) såg i en enda blick sin hela bild, var hon nära att tro sig se en främmande person, och göra en djup ”reverence”. Hon såg så modern, så ”comme il faut” ut i den nya drägten, som samma dag kommit från symamsellen, att det var som en ny menniska framstått, som ej ännu kände sig sjelf.
Den huslighet, som Ida af första aftonen i Presidentens hus, lofvade sig blef ej mer att finna. Bjudningar, offentliga nöjen , visiter m. m. undanträngde den. Det var dagar, då Ida ej såg sin förmyndare hemma mer än morgonen vid kaffebordet, men genom sin närvaro tycktes han alltid framkalla en ”våln” af familjesällhet inom sitt hus. Dertill bidrog mycket, att lilla Lina med sin kärlek, sina smekningar och sitt joller så gerna slöt sig till honom och liksom fängslade honom för denna. Sin hustru egnade han mera älskarens förtjusta hyllning och uppmärksamhet än den äkta mannens innerliga förtroende, uppkalladt af själarnes öfverensstämmelse och delad lust och nöd. Då någon gång af hopade göromål eller andra orsaker lätta moln samlats öfver hans panna och
