27
firkanti. Arman hang langt ner ôm knäa å näfvan va sôm ett par stallskôfler.
En kunn int säj just att'en va mö lik e männisch — han va mer lik en tocken där gammel snevren granstôbb mä môs på. Å te själa va'n fell int så fali mer langt kommen än en gammel veli varg, sôm int mer dôger nô te.
En vesst int hva en skull tänk ôm'en, når en först gangen såg'en komm gånass ätter landsvägen. En kunn mäst töck att dä va gamle Skrömt sjôl. Lapp hang ve lapp på'n ätter ryggen å bena — han knek å vre sä vindt ve hvart steg han tog. Di lang hvit hårtestan hang ner öfver yga å käkan på'n å dä rann ilänn tå tobaken kring mun på'n.
Om en da hälst på'n, så vänd'en sä ôt anner sia å spôtt tå ilskenhet. En kunn hör hvalls han geck å spôtt å las ulöck övver en, så läng han trodd att en kunn hör'en. Tocken va'n.
Itnô gang kunn'en häller gär för föa han feck — å int vell'en häller bju te. Når'n va ong, hadd di slage'n mä käpp för te få'n te arbett. Dä hjalp såppas att di feck'en te hogg
