43
kunn han. Svarf svarfsaker sôm en svarfver, sneckre å smi, va'n lik utmästrat i å ble dä nô fel mä pejano hos patrons, kom småmansellan å ba sin gullsöt lell Johannes te lage't ôt dôm å dä feck var e fali sjukdom mä spelvarke, ifall att int Johannes doktra ihop'et.
En skull fäll tänk att en tocken betrodd kär kunn kom te stig i gradra ätter lang tjänst, ôm int fôr, men hur dä va, så va int Johannes go te å kom länger ôpp än te gårsdräng. Di sa, att dä kom an på att'en va för stursk, satt'en int vell tal för sä sjôl. Han ment, att tock skull int han tal ôm, di skull vet te ôppvärdér hans värderning ända, för han hadd allt gräjer på att'en va den'en va. Å så va dä dä att förvaltern la sä imot'en.
Se, dä va den egenheta mä Johannes, att'en va litt storakti övver sin mang kônster. Kom di mä nôa sak, han allri hadd sett, så ble'n just allri nô förunnra äll förhäpna, å dä enda han sa va, att han skull se på saka, dä skull fäll bli bra mä den. Å når'n hadd fått e rekti kônsti sak lagat, kunn'en fäll int hjälp att de änsôm sken i yga på'n å småskratt
