45
bätter» sa förvaltern. »Men se här ä e anna sak — jaså den här elltanga ha Johannes lödt ihop. Dä va en fali knöl dä här, ska dä var tocken, tro, Johannes?»
Men Johannes han svart int ett enda ol — han bare slängd staken iffrå sä å änsôm vell stig ôpp å gå. Gamle Stall-Ola, sôm va mä därinne den gangen, sa att Johannes va grå i syna tå rasenhet, men så satt'en sä igän å tog ôpp arbet mä staken.
Förvaltern stack tonga i käken ôt sin go vän, sôm va mä, å bägg två smågren di ôt Johannes.
Ifall di nu hadd gått sin väg, hadd dä fäll int ble nô tå dä hel. Men förvaltern töckt dä va så rolitt, satt han kunn int lätt bli å ta ôpp mä den dåli löinga igän.
»Ja, jaggu va dä här en rekti knöl dä, Johannes, tänk hva frua ska unner, när ho får se den här knöl'n — jaså, dä här ska var e löing dä. Se här, dä här ä hopalödt,» sa förvaltern å den andre harrkärn lôddes sôm han skull unner mö övver den store knöln, han mä.
»Gär't, gär't,» sa Johannes å försökt å hôll sä still, fastän att dä va en rykenass ell i'n te
