47
orsäckt. Men förvaltern kunn allri förlåt'en att han hadd blitt utkasta tå'n. Jämt la'n sä imot'en, hvar gang dä ble tal ôm att Johannes skull bli rätter äll teminstingens stalldräng. Å når förvaltern en gang i tia flött iffrå bruke, va Johannes så gammel, satt dä int va te tänk te gär'n te nô ann än dä han va. Å så feck han gå där å slit å dra sôm gårsdräng i all si ti.
Ve den tia, sôm ja kom te Björkstafôrs va'n övver di åtteti å va langsänna ur tjänsta. Han hadd fått sä e litta stôg ner ve såga å där lefd'en på tocka smôler, han kunn få ôppifrå harrgårn å på di öxskaftan han gjord.
För se öxskaft dä va dä end han kunn gär på gammeldagan, för yga ble dåli på'n på slute. Men den gamle kônstmästern satt i'n än å dä fanns ingen på hel bruke, sôm kunn gär bätter öxskaft än gôbben Johannes. Dä va ett sving å en fason på di öxskaftan, satt dä va e gläj te se dôm, å dä kom fôlk iffrå lang hôll för te beställ öxskaft tå Johannes.
Johannes va allt åg litt stôlt öfver di här berömd öxskaftan sin å han töckt int dä va rolitt te hör kritiserning övver dôm. Dä vesst
