57
motpredicktning mot Bodenius å åkallt den Onn, satt prästen hadd allt orsak te få'a dömd te stocken.
Di are finnan hadd gitt'a bränvin, satt ho va allt tämli på snôrka, där ho stog å hang ve stocken.
Når nu prästen geck fram te dôra för te gå in i körka, häfd finnkäringa ôpp sin illacke låt å bynt å förbann'en:
»Förbannat vare du, Bodenius, te ävi ti,» skrek ho — »förbannat, förbannat, förbannat! Full ä ja, fatti å trasi ä ja å te hällvet kommer ja — men like tocken sôm ja här står, ska du stå en dag, Bodenius — tvi!»
Bodenius sa ingenting, men han va blek som en döing, når han kom ôpp i predickstoln å skalf på måle, når'n predickte.
Nu kommer dätte mä trôllinga, sôm ingen vet ôm d'ä sannt äll falskt. Men säkert ä, att når Bodenius den dagen va på hemvägen iffrå körka, bynt dä hogg i e tann på'n å dä kom e tocka tannverk övvern'n, satt'en vre sä å ôja sä. Å när'n kom hem te prästgår'n va'n pocka te ta in bränvin för te bedöf sä. Först ett glas. Sänna ett te. Sänna ett te å ett än en gang.
