65
Hva dä nu le så töckt vi dä bynt bli på tia att vi skull ät meddan å så satt vi ôss ner utmä dikeskanten å tog fram bôrken mä svampinjonra.
Ja ôpp mä fällknifven, förstås, å feck hôl på lôke å så tog vi en redi sup å så skull vi da ät svampinjoner.
Di va änn som träknappar å så fali rart såg dä fäll int ut. Men finnt ä finnt, tänkt ja å stack en svampinjon i muen å bynt å tugg å tugg allt ja ôrk.
Hardt å segt å uttäckt va dä å tännran mådd int väl just. Men ja skämdes å tänkt dä va bäst å hôll ut.
Erk han satt å titt på mä å såg änn sôm frågvis ut.
»Nå, hvalls ä dä,» sa'n — »ä dä finnt?»
»Håja, nock ä dä finnt,» töckt ja. »Men int ä dä just som ja hadd tänkt mä. Smak sjôl, får du se!»
Ja Erk han tog en svampinjon, han åg, å bynt å tugg, han mä. Å så satt vi medt imot hôrann å tugg å rätt som dä va så stann vi mä tugginga å titt hôrann i yga, men sa itnô.
