Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
78
den jäntan, den gossen, de råkade sig,
de tego, de stannade sig.
»Min jänta, min jänta, hvi stannar du dig,
vi vilja gå tillsammans på lifvets långa stig
så gladelig, så gladelig,
och här har du ringen
och mjölet i bingen
och kakorna i taket de samla väl sig,
de samla, de samla väl sig.»
Och jäntan hon lade sin hand uti hans,
de gingo vägen framåt, de gingo som till dans
så gladelig, så gladelig,
— »min kära, min fina,
må solskenet skina,
må solskenet skina på mig och på dig,
må solskenet skina på dig!»
