Sida:Räggler å paschaser 1.djvu/89

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

81

Täjen — medtagen.
Täng — språng.
Ufre — ofred.
Ugörli — omöjligt.
Uhöfsa — ohyfsad.
Varrer — värre.
Vassån — vattensån.
Verke — virket.
Vôle, hva ä dä vôle? — hvad är det fatt?
Vôr — varit.

Vrôla te — vrålade till.
Yg, yger, yga — ögon, ögonen.
Ågd — ägde.
Årninger — ordningar, behandlingssätt.
Åg — också.
Ända — ändå.
Änna kaf — riktigt.
Ännsôm — liksom.
Ävi — evig

Dessutom må märkas att i öfre Värmlands folkspråk många slutändelser, äfven en hel del böjningsändelser, alldeles försvinna, så att man rätt ofta endast har stammen för sig. Pluraländelsen på -an har ett särskildt uttal växlande i olika trakter och i olika ord — ibland nästan som -aan, ibland som -aen — stundom följer äfven ett e efter — alltså -ane. För öfrigt brukas numera sannolikt pluraländelsen på -ra nästan öfver allt i växling med den på -an och -ane.

Räggler.6