Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Når ja fridd te Anna Lek.
Dä va e lang ti ja int vell lägg två tôrkate strå i kôrs för e jäntsmôle mer, för ja töckt dä bar ble smälek tå't.
Men manfôlk ä manfôlk, å utta kvennfôlk kan en int li sä på jola. Ja ble sôm uroli i krôppen tå te gå emsammen utta jäntfölj.
Da va dä e ti ja kôm te ha min väg förbi Lekens tôrp — han va seldat, Leken — å iblann feck'a se ett skymten tå Anna, dotra hans, når ho geck te laggårn för te ställ mä konna äll bål ôt källa ätter vatten. Dä va e grann jänt, ska ja säj er. Ho va
