16
»Åja, d'ä ingen dåli väg,» sa jänta å ga mä ett siglante, satt ja ble rö i syna.
Senna geck vi e bra stönn å sa itnô, nôn tå ôss. Men så töckt ja fäll att ja bol säj nô igän.
»D'ä bra nock mä kröser bål mä hulta,» sa ja.
»Å ja,» sa jänta — »å môltera ha häller int vôr uschli i år.»
»Ja, d'ä gôdt ôm bär,» sa ja å så hek de fast. Men nu lell ska ja fram m'ät, tänkt ja å stannt medt för Anna. Ho ble rö ända ôpp i yga.
Ja så skull ja da dra te å säj, att ja så gärn vell ha'a. Men näe, dä vell int gå.
Allt ja feck fram va: »ha Anna sett, ôm älgen går ôm ve erat?»
»Jo, dä geck allt e ko mä en kalf ôm när ôss i förgårs,» sa Anna ho.
Senna bynnt vi gå igän. Anna såg lessen ut å ja tänkt, at ho töckt fäll att ja va ett nöt.
Å så geck vi å geck igän e stönn. Å rässôm dä va försöckt ja kom fram mä
