24
möne andackta va blidd ännsôm e rasen elektrisstet i ôss.
Å så kom da ho, sôm hadd vôr köks när Frykmarks, in mä buljången å så skull den fin härrskappsmeddan bynn på.
»De va en go buljång dä här,» sa Leveransen te prästen, för han töckt fäll att han skull vis, att han förstog sä på tock där han. Men da händ den ulöcka att han i däsamm kôm te snör te Selfver-Pär mä armbôgen, satt Selfver-Pär feck dä het spa i syna å ner imälla västen.
»Hutt,» skrek Pär å ga Leveransen en boffel, satt'en kom farnass bål i vråa där ja va. Å i däsamm bynnt dä dask å däng å vrôl å flyg ikring mä all möjli lösör gômmen stôga. Ja såg, att Kalle Gla å Lars i Hôsera va fram på gôlfve å hôpp baglängs å tjoa å skrek. Jäntan å käringan bynt å gråt å antur sä. »Still där,» röt prästen te, men dä va allt försennt te säj nô, sôm kunn var te nôa nötte.
Sjôl rännd'a å slog ikring mä ôt all hôll mä bägg knytnäfvan. Hvafför ja slogs, vet int ja, men ja kunn int lätt bli, för
