56
Mällerti bynnt allt doktarn vräng ôpp ärman å ställ mä bôrkan å klepp å lef mä Annersch, å da bynnt allt Annersch å vackten ôpp.
»Hur står dä te mä gôbben, har gôbben mö plåger,» frågt doktarn.
»Ånä,» sa Annersch han — »fast nock känns dä litt unnlitt.»
»Ja, ja ska allt säj gôbben, att dä ä allt allvarlitt dä här,» sa doktarn. »Han har ett stort hôl i hôvve å hôvvesvårn ä allt mäst åsleten den på'n.»
»Å jasså?» sa Annersch han å drog allt på't.
»Å ena örat ä åsletet,» sa doktarn.
»Å jasså ä dä dä, ja dä va allt kônstitt,» sa Annersch han.
»Å en kan se in i svalje på'n gômmen nacken.»
»Ja dä va allt besönnli, hocken skall ha trott tocke,» sa Annersch han.
»Å d'ä allt frågan, ôm gôbben kan bli bra,» sa doktarn. »Vi vet int om dä int kan te å mä bli dön.»
