Sida:Räggler å paschaser 2.djvu/59

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

57


»Å jasså,» sa Annersch han å gjord ett litt fresten te få ôpp näfven te nacken. »Ja dä blir allt varst för kärnga dä,» la'n te, når'n hadd grönn ätter e stönn.

»Men ja ska allt gär ett försök te lapp ihopp gôbben ja,» sa doktarn, för han ble änn sôm rasen för dä, att inge bet på Annersch, å så bynnt'en å plåstre på'n igän.

Å han lapp allt ihop Annersch, å Annersch han lefver allt än han å ä ve go häls, fast att han ser allt litt skarfvat å lagat ut.

Men når han blir dö en gang å kommer te hemmel å änglan sier te'n: »nu ä du allt sali, Annersch,» så ä dä int fritt att ja int tror att Annersch sier: »å jasså, ä ja dä, hocken skull ha trott tocke!»