Lord Grenvilles bal.
och de unga vildhjärnor han hade under sitt befäl, välförsedda med pengar, utrustade med ett mod, som ej väjde för någonting, i förening med en fabulös listighet, hade lyckats rädda hundratals aristokrater från Frankrike. Nio tiondelar av de emigranter, för vilka det just nu fjäsades vid engelska hovet, hade denne man och hans liga att tacka för sin räddning.
Chauvelin hade svurit sina kamrater i Paris, att han skulle uppspåra denne fräcke engelsmans identitet, locka honom över till Frankrike, och sedan... Chauvelin drog en djup suck av belåtenhet vid blotta tanken på att se detta gåtfulla huvud falla för giljotinens kniv, lika ledigt som varje annat...
Plötsligt förmärktes stark rörelse i den elegant dekorerade trappan, och allt samtal upphörde för ögonblicket, då major-domus’ röst därnedanför anmälde:
— Hans kungliga höghet prinsen av Wales med uppvaktning, sir Percy Blakeney, lady Blakeney.
Lord Grenville gick hastigt till dörren för att mottaga sin högtuppsatte gäst.
Prinsen av Wales, iförd en praktfull hovdräkt av laxfärgad sammet, rikt broderad med guld, trädde in, förande Margaret Blakeney vid armen. Till vänster om honom gick sir Percy, i grannt skimrande, gräddfärgat siden, tillskuret i den extravaganta »incroyable»-stilen. Hans ljusa hår var opudrat, oskattbara spetsar pryddde hans bröst och handleder, och under armen bar han sin flata chapeau bas.
Sedan lord Grenville i vördnadsfullt konventionella ordalag hälsat sin kunglige gäst välkommen, yttrade han:
— Vill ers höghet tillåta mig att presentera herr Chauvelin, franska regeringens ackrediterade sändebud?
Så fort prinsessan gjort sitt inträde, hade Chauvelin tagit ett par steg framåt i avvaktan på denna presentation. Han bugade sig mycket djupt, medan prinsen besvarade hans hälsning med en kort böjning på huvudet.
— Monsieur, sade hans kungliga höghet kallt, vi vilja försöka glömma den regering, som sänt er, och betrakta er uteslutande som vår gäst — en privatman från Frankrike. Som sådan är ni välkommen, monsieur.
92
