Man och hustru.
och en inbjudande terrass åt flodsidan till. Uppförd på Tudortiden tar sig den åldriga röda tegelbyggnaden utomordentligt pittoresk ut i sin grönskande omgivning, och den härliga gräsplanen med sin gamla solvisare ger förgrunden dess rätta stämning. Väldiga, sekelgamla träd sprida sval skugga, och i denna varma sensommarnatt, då bladen redan börjat skifta i rostrött och guld, såg den gamla trädgården sällsamt poetisk och fridfull ut i månskenet.
Med osviklig precision hade sir Percy hållit inne de fyra präktiga hästarna omedelbart framför den vackra vestibulen i stil från drottning Elisabeths tid. Trots den sena timmen framkallade bullret av den annalkande vagnen en hel härskara av tjänare; de tycktes ha dykt upp ur marken och stodo nu vördnadsfullt kring ekipaget.
Sir Percy hoppade skyndsamt ned och hjälpte därefter Marguerite att stiga ur. Hon dröjde kvar på sandgången ett par ögonblick, medan hon gav en av betjänterna några befallningar. Hon vandrade längs byggnaden och steg därefter in på gräsplanen, varifrån hon drömmande blickade ut över landskapet, som badade i silverglans. Naturen tycktes försänkt i den ljuvligaste frid, som stod i sällsam kontrast med de själsskakande sinnesrörelser hon nyss genomgått; hon kunde höra flodens dämpade brus och det sakta prasslet, när ett vissnat blad då och då långsamt dalade ned mot marken.
Eljes rådde djup tystnad omkring henne.
Hon hade hört hästarna frusta och kråma sig, när de leddes bort till sina avlägsna stallar, tjänarnas brådskande steg, då de alla gingo in för att vila; hela huset låg försänkt i ro. I två olika filer av rum, rakt ovanför den praktfulla sällskapsvåningen, brunno ännu ljus; det var hans rum och hennes, väl skilda från varandra av husets hela bredd — alldeles som vars och ens eget liv numera blivit skilt från den andres. Ofrivilligt suckade hon, fastän det i detta ögonblick skulle ha varit henne omöjligt att säga varför.
Längs inne i hennes hjärta aggade och sved någonting. Aldrig hade hon kännt sig så ensam, så bittert trängtande efter deltagande och sympati. Med en ny suck vände hon om från floden och vandrade uppåt huset, dunkelt undrande, huruvida hon
123
