Man och hustru.
gestalt skakades av gråten — såg på henne, tills omedvetet hans ansikte veknade och någonting, som nästan liknade tårar, började glittra i hans ögon.
Men stämman ljöd fortfarande sarkastisk.
— Verkligen? Revolutionens glupska koppel vänder sig mot just de händer, som gött det med mat?... Nej, jag ber er, madame, tillade han i mildare ton, när Marguerites snyftningar blevo allt mera tröstlösa, torka era tårar!... Jag har ännu aldrig kunnat uthärda att se en vacker kvinna gråta, och...
Instinktmässigt, nästan ur stånd att längre behärska sig vid åsynen av hennes smärta och hennes hjälplöshet, sträckte han ut armarna, och i nästa ögonblick skulle han ha dragit henne till sig och tryckt henne intill sitt bröst, redo att med sitt eget hjärteblod skydda henne från allt ondt. Men stoltheten fick åter övertaget; med en kraftig viljeansträngning återtog han herraväldet över sig själv och sade kallt, ehuru ganska vänligt:
— Vill ni ej vända er mot mig, madame, och säga mig på vad sätt jag kan ha äran att komma till ert bistånd?
Hon sökte sansa sig, och i det hon åter vände sitt tårdränkta ansikte mot hans, räckte hon ännu en gång ut handen mot honom. Han kysste den med sin vanliga intetsägande ridderlighet, men Marguerites fingrar lågo kvar i hans hand ett par sekunder längre än som egentligen var nödvändigt. Och orsaken härtill var, att hon hade känt, att hans hand darrade märkbart och var brännande het, medan hans läppar kändes kalla som marmor.
— Kan ni göra någonting för Armand? sade hon enkelt. — Ni har ju så stort inflytande vid hovet... så många vänner...
— Borde ni då inte hellre, madame, försäkra er om bistånd av er franske vän, herr Chauvelin? Hans inflytande sträcker sig, om jag inte misstar mig, lika långt som Frankrikes republikanska regerings.
— Jag kan inte bedja honom, Percy ... O, om jag ändå vågade berätta allt för dig... men... men... han fordrar, för att min bror skall skonas, någonting, som... som...
Hon skulle ha velat ge en värld för att ha mod att bekänna alltsammans för honom... vad hon gjort nu i natt, hur hon lidit och hur hon dukat under för tvånget... Men hon vågade ej ge
132
