Sida:Röda nejlikan 1907.djvu/157

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Den röda nejlikan.

att höra dig tala, och din lycka gör mig så glad... Var inte rädd, vi skola nog bearbeta din mamma. Sir Andrew Ffoulkes är en fin och präktig engelsk ädling; han har pengar och ställning, grev­innan skall icke vägra sitt samtycka... Men nu, käraste min vän... tala om för mig... vad du senast hört om eller från din far...

— Ack, sade Suzanne glättigt, vi skulle inte kunna ha bättre underrättelser än dem vi fått... Lord Hastings kom på besök till mamma tidigt i förmiddags. Han sade, att nu står allt väl till med vår kära pappa, och vi kunna med all säkerhet vänta honom hit till England inom de närmaste fyra dagarna.

— Nej, vad säger du! sade Marguerite, vars feberglänsande blickar dröjde vid Suzannes läppar.

Denna fortfor, glad och belåten som förut:

— Ack, nu behöva vi inte hysa någon fruktan längre! Du vet inte, chérie, att den där tappra och ädla Röda nejlikan själv har begivit sig åstad för att frälsa min far.. Jo, chérie, han har farit, verkligen farit... försäkrade Suzanne i den högsta iver. — Han var i London i morse; i morgon är han kanske i Calais... dessförinnan har han varit längre inåt landet för att möta pappa... och sedan... sedan...

Slaget hade fallit. Hon hade väntat det hela tiden, ehuru hon under den senaste halvtimmen sökt intala sig själv, att hen­nes »inbillningar» voro ogrundade... Hennes fruktan hade be­sannat sig... Han hade rest till Calais, hade passerat London denna morgon... han... den Röda nejlikan .. . hennes egen man, som hon i går afton förrått åt Chauvelin...

Percy... Percy... hennes man... det var han,som var den Röda nejlikan... O, hur kunde hon ha varit så blind?... Nu förstod hon alltsammans... den roll han spelade, den för­ställning han själv pålagt sig... endast för att föra världen bak­om ljuset.

På detta sätt räddade han män, kvinnor och barn från en ohygglig och skymflig död, liksom andra män driva sporten att jaga och döda villebråd, endast för det eggande och hetsande i nöjet. Den rike, sysslolöse mannen ville ha något innehåll i livet — därför hade han och det dussin unga ädlingar han värvat

149