Sida:Röda nejlikan 1907.djvu/174

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Ett tålamodsprövande uppskov.

och såg betydelsefullt på Marguerite, ingen människa kan segla ut från Dover i natt i sådant väder.

Marguerite förstod genast vad han menade. Den motighet, som drabbade dem, drabbade även Chauvelin... Hon nickade välvilligt mot Jellyband.

— Godt, då får jag väl ge mig till tåls, sade hon.

— Har ni något rum åt mig?

— Ja, för all del, hennes nåd. Ett trevligt, ljust och luftigt rum. Jag ska genast titta in dit... Och jag har ett annat åt sir Andrew — båda två stå alldeles färdiga.

— Utmärkt, min hederlige Jelly, sade sir Andrew och klap­pade den nu upptinande krögaren duktigt i ryggen. — Vill ni låsa upp båda de där rummen och lämna våra ljus kvar på byffén här. Jag är övertygad om, att ni håller på att sjunka i mark, så sömnig är ni, och hennes nåd önskar måhända styrka sig med ännu en bit mat. Ädle vän med den bekymrade uppsynen, räds inte! Hennes nåds besök, även vid denna mera ovanliga tid, är en stor heder för ditt hus, och sir Percy Blakeney skall belöna dig dubbelt, om du sörjer väl för hennes trevnad och komfort.

Sir Andrew hade utan tvivel anat de många farhågor och misstankar, som dansade sin häxdans i den hederlige Jellybands hjärna, och som han var en ädling med mycken takt, sökte han genom detta senaste inpass meddela den värde krögaren en annan syn på tingen. Han hade också den tillfredsställelsen att se, att han delvis lyckats, ty Jellybands godmodiga ansikte klarnade en smula, när sir Percys namn nämndes.

— Jag ska genast gå och se till rummet, sir, sade han raskt och med något mera fryntlighet i sättet. — Har Sally satt fram allt vad herrskapet behöver till supén?

Lugnad i detta avseende förfogade sig Jellyband ut ur rummet.

— Berätta ni nu allt vad ni fått reda på! bad Marguerite ivrigt, så fort dörren stängts.

— Särdeles mycket är det inte, lady Blakeney, svarade den unge mannen. — Stormen hindrar vartenda fartyg från att segla ut från Dover. Men det som först tycktes för er vara en svår olycka, är i själva verket en ren fördel. Om inte vi kunna komma över till Frankrike i natt, kan inte Chauvelin det heller.


166