Örnen och räven.
taktfasta steg, som ännu ljödo på avstånd, men kommo allt närmare.
Det var Desgas och hans män. Ytterligare tre minuter, och de skulle vara här — det rysliga skulle hända... Åter ville hon störta utför trappan och skrika högt, men hon vågade ej. Och medan hon hörde soldaternas tramp närma sig, höll hon blicken orörligt fäst på Percy och iakttog alla hans rörelser.
Han hade ställt sig framför matbordet, där återstoderna efter kvällsvarden, tallrikar, glas, skedar, saltkar och peppardosa stodo spridda huller om buller. Ryggen höll han vänd mot Chauvelin, och han pratade alltjämt på sitt skämtsamma, halvt meningslösa sätt. Men ur fickan hade han tagit upp sin snusdosa, och hastigt och oförmärkt tömde han peppardosans innehåll däri.
Därpå vände han sig ånyo med ett bullrande skratt till Chauvelin.
— Hur var det? Sa’ ni någonting, sir?
Chauvelin hade med alltför spänd uppmärksamhet lyssnat till de annalkande fotstegen för att observera, vad hans listige motståndare företog sig. Nu vände han sig inåt rummet och försökte se likgiltig ut, ehuru han hade svårt att bemästra fröjden över den stundande triumfen.
— Nej, svarade han i förströdd ton, inte som jag minns... Sa’ ni inte själv —
— Jo, sade Blakeney och steg fram till Chauvelin, där han stod invid spiseln, jag sade just, att juden i Piccadilly den här gången har sålt mig ett bättre snus än jag någonsin kännt. Vill ni göra mig den äran, herr abbé? Får det vara?
Han intog en vårdslös ställning bredvid Chauvelin och räckte fram sin snusdosa.
Chauvelin, som, enligt vad han en gång sagt Marguerite, varit med om åtskilligt i sina dar, hade dock ännu en del erfarenheter att göra, och här var nu en. Med ena örat lyssnande till de taktfasta fotstegen, ena ögat spänt riktat på dörren, i vilken Desgas och hans män om en halv minut skulle uppenbara sig, och invaggad i falsk säkerhet genom engelsmannens menlösa uppträdande, hade han ej den avlägsnaste aning om det spratt, som spelades honom.
