Skonerten på redden.
Soldaterna lågo färdiga att gripa tag i Marguerite, ehuru en människa knappast kunde vara mera hjälplös än hon, där hon ännu låg i sin svimning. Hennes slutna ögon omgåvos av djupa blå ringar, som vittnade om många sömnlösa nätter, det ljusa håret hängde oredigt och fuktigt ned över hennes panna, och läpparna höllos halvöppna med ett uttryck av svår fysisk smärta.
Chauvelin kastade en halvt föraktfull blick på den firade skönheten, som han eljest brukade råka i den fina världens salonger.
— Det är visst värt att hålla vakt över en halvdöd kvinna, sade han i hånfull ton till soldaterna, när ni låtit fem starka och levande karlar undslippa... Ni äro ena förträffliga hjälpare, det är visst och sannt!
Soldaterna reste sig något snopna.
— Gå och ta reda på den där gångstigen åt mig igen och den usla kärran, som vi lämnade kvar på landsvägen.
Plötsligt erinrade han sig någonting.
— Det är sannt, var håller juden hus?
— Här straxt bredvid, medborgare, sade Desgas. — Jag stoppade en trasa i mun på honom och band ihop hans ben så som ni befallde.
En sakta, klagande jämmer höjdes i detta ögonblick och nådde Chauvelins öron. Sekreteraren visade vägen bortåt andra sidan av stugan, där den olycklige Israels ättling låg precis som man lagt honom — i ett ganska ömkansvärt tillstånd. Hans ansikte var spöklikt blekt i månskenet, hans nästan glasartade ögon stodo vidöppna, och hela hans skrumpna kropp darrade i vånda och ångest. Det rep, som ursprungligen virats kring hans armar och handleder, hade tydligen gått upp, ty det låg som en annan härva runt kroppen på honom, men han tycktes ej ha givit akt härpå, ty han hade ej gjort minsta försök att röra sig från den plats, där Desgas från början slängt ner honom. Han var som den vettskrämda hönan, vilken anser sig fjättrad och fasthållen av det kritstreck, som dragits tvärs över golvet från hennes näbb.
— För hit den eländige stackaren, befallde Chauvelin.
Vreden jäste ännu inom honom, och som han ej hade någon egentlig orsak att låta den gå ut över soldaterna, vilka efter
234
