Sida:Röda nejlikan 1907.djvu/29

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Flyktingarna.

fram. God sportsman, trevlig kamrat, artig, väluppfostrad världs­man, med lagom mycket hjärna för att ej fördärva sitt glada hu­mör var han en allmän favorit både i Londons salonger och i byvärdshusens skänkrum. På »Fiskarens vila» kände alla honom, ty han företog ofta en tripp till Frankrike och tillbragte då alltid en natt under den gode herr Jellybands tak på resan ut och tillbaka igen.

Han nickade till Waite, Pitkin och de andra, då han ändtligen släppte Sally ur sin famn, och vandrade fram till spiseln för att värma och torka sig. Samtidigt kastade han en snabb, något misstänksam blick på de båda främlingarna, vilka lugnt återtagit sitt dominospel, och för ett ögonblick gled ett uttryck av djupt allvar, ängslan till och med, över det ungdomliga ansiktet.

Dock endast för ett ögonblick; i. det nästa hade han vänt sig till herr Hempseed, som vördnadsfullt förde handen till sin sträva tupé.

— Nå, herr Hempseed, hur går det med frukten?

— Det är bara skräp, mylord, bara skräp, svarade herr Hemp­seed melankoliskt. — Men vad kan man vänta annat, när regeringen gynnar det där patrasket borta i Frankrike, som helst skulle vilja mörda både sin kung och all sin adel.

— Ja, minsann, genmälde lord Antony, det ville de allt helst, min hederlige Hempseed — åtminstone dem, som de kunna få tag uti, gunås så visst. Men vi ha några goda vänner, som komma hit i afton, och de ha i alla händelser undsluppit deras klor.

När den unge mannen yttrade dessa ord, såg det nästan ut som om han kastade en utmanande blick på de stilla främlingarna borta i vrån.

— Ja, jag har just hört sägas det, och därjämte att vi ha er, mylord, och era vänner att tacka därför, sade herr Jellyband.

I nästa ögonblick låg lord Antonys hand varnande på krögarens axel.

— Sch! sade han i befallande ton, och instinktmässigt kas­tade han åter en blick på de båda okända.

— Ack, dem är det ingen fara med, mylord, svarade Jelly­band, det behöver ni inte vara rädd för. Jag skulle aldrig ha knyst ett ord, om jag inte vetat, att vi bara haft vänner ikring oss. Herrn

21