En sprätt från 1792.
Ehuru han på senare tider varit en framträdande gestalt inom den fashionabla engelska societeten, hade han tillbragt det mesta av sina ungdomsår utomlands.
Hans far, den avlidne Algernon Blakeney, hade haft den förfärliga olyckan att se en avgudad ung hustru bli hopplöst sinnessjuk efter två års lyckligt äktenskapligt samliv. Percy hade nyss kommit till världen, då den nu avlidna lady Blakeney föll ett offer för den ohyggliga sjukdom, vilken på den tiden ansågs som hopplöst obotlig och föga annorlunda än en Guds straffdom över hela familjen.
Sir Algernon förde sin beklagansvärda unga hustru till utlandet, och där fick antagligen Percy sin uppfostran. Han växte upp mellan en vansinnig moder och en förtvivlad fader, till dess han uppnådde myndig ålder. Därefter avledo föräldrarna, fadern kort efter modern; den unge sonen blev en fri man, och som sir Algernon med eller mot sin vilja måst föra ett enkelt och indraget liv, hade den stora Blakeneyska förmögenheten förökats tiofalt.
Sir Percy Blakeney hade sålunda vistats ganska mycket på resor i utlandet, innan han hemförde sin vackra unga franska brud. Den tidens tongivande kretsar voro redo att mottaga dem bägge med öppna armar. Sir Percy var rik, hans fru ägde många talanger, prinsen av Wales fattade ett livligt tycke för dem båda.
Innan sex månader gått, voro de erkända ledare ifråga om moder och förfinade vanor. Sir Percys rockar utgjorde Londons samtalsämne; hans fånigheter funno eftersägare, hans tomma skratt kopierades av salongernas jeunesse dorée. Alla människor visste, att han var gränslöst enfaldig, men detta var ju mindre att undra på, då man samtidigt hade reda på, att alla medlemmar av släkten Blakeney under flere generationer varit kända för sitt tröga förstånd, och att hans mor dött svagsint.
Och sålunda tog den fina världen emot honom, fjäsade för honom och skämde bort honom, eftersom hans hästar voro de finaste i landet, hans fester och trädgårdsbjudningar de mest eftersökta.
Vad beträffar hans giftermål med »Europas snillrikaste kvinna» — ack ja, det oundvikliga närmade sig med säkra och snabba steg... Ingen tyckte synd om honom, då han endast hade sig
43
